Vad är sociopsykodrama?

I metodiken finns inte enbart ett samtal utan även en gestaltning av det som utforskas. Genom denna gestaltning och ett improviserat drama inkluderas kropp, känsla och reflektion.Kroppen och dramatisering har rötter i teater, som även var grundaren Morenos första försök att skapa en metod som var spontan, utan manus och som genom deltagarnas fantasier visade ett spel om det tema som gruppen önskar utforska. Morenos stora intresse för teatern samt som forskare nom socialpsykologi visade även att han önskade påverka hela samhället i en fredlig och kärleksfull utveckling, inte enbart att bli en psykoterapi.

Idag kan vi konstatera att samhällets utveckling, genom data, alltmer handlar om kontroll och förutsägbarhet. Även synen på kunskap har påverkats av denna utveckling där omdöme, fantasi och konst/kultur tenderar att betraktas som flum/underhållning och sakna värde inom mellanmänskliga professioner som utbildning/skola, vård och socialt arbete. ”Magkänsla” har blivit ett uttunnat begrepp som med rätta ses med skepsis. I sociopsykodrama tränas istället det som hindrar förändring, där nya tankegångar kan prövas och utvecklas. Definitionen av sociodrama kan kort sägas vara att alla gruppdeltagare är huvudpersoner i spelet som kan handla om exempelvis kulturella, sociala och politiska konflikter. I psykodrama är en deltagare huvudperson, där övriga medspelare väljs att gestalta dem roller som kan vara angelägna i spelet. Bägge metoderna regisseras av en ledare. I begreppet sociopsykodrama där exempel icke-våld är tema, kan en improviserad scen där gruppen gestaltar icke-våld på ett icke-personligt plan, övergå i att en deltagare involveras till att vilja utforska scenen närmare samt identifierar sig med problemet på ett personligare plan. Om regissören föreslår ett mer psykodramatiskt utforskande handlar om var spelet äger rum (kontexten) samt hur trygg gruppen är. I Europa idag har sociodrama vuxit. Flera Erasmus projekt har startat med avsikt att utveckla metoden samt påverka samhälleliga institutioner och sociala problem. En utveckling som innebär att intresse växer för att ”gå utanför terapirummet” med Morenos arbetssätt och filosofi. Senaste sociodrama konferensen i Budapest sommaren 2024 samlade mer än 300 delegater från hela världen.

Jacob Levy Moreno

Jacob Levy Moreno (1889-1974) är grundare av metoden sociodrama samt psykodrama. Han var psykiater, forskare inom socialpsykologi (grupper), filosof, teaterregissör, författare och pionjär i grupp psykoterapi. Idag är Moreno inte särskilt känd utanför psykodrama trots att han var först med dem flesta idéer inom vad som idag kallas humanistisk psykologi och improvisationsteater. Det gäller exempelvis gestaltterapi, encounter rörelsen, nätverksarbete, gruppterapi samt Playback teater och Forumteater. Varför Moreno idag inte är mer känd handlar förmodligen om hans egen person. Han var excentrisk och kontroversiell som person och misstänksam mot akademin. Han var även starkt influerad av gudsbegreppet som inte kan sägas vara i fokus inom psykoterapi. Morenos credo var kreativitet och spontanitet som de viktigaste ledorden i att en personlig och samhällelig förändring kan äga rum. Redan på 30 talet diskuterade han vad innebörden av robotar betyder för den kreativa processen. Samtidigt som han hyste ett intresse för den tekniska utvecklingen. Moreno var från en sefardisk judisk familj uppvuxen i Bukarest samt Wien. Tidigt formulerade han sina tankar om ett genuint möte. I en nyligen framlagd avhandling av Robert Waldl, konstaterar han att Morenos tankar var före den mer kända judiske och existentielle filosofen Martin Buber med begreppen Jag och Du. Bubers tankar har nu fått förnyat intresse genom tidigare ärkebiskopen K.G Hammars roman om vår kände historiske Dag Hammarsköld (f.d.FN:s generalsekreterare). Hammarsköld var vän med Buber samt delade hans tankegångar om begreppet Jag och Du. ---in 2006 the austrian theologian Robert Waldl undertook a meticulous examination of the evolution of the two men´s ideas, including side-by-side comparisons of their texts, and concluded that all of Buber´s essential ideas about the” I and Thou” and even some of the linguistic formulations, were developed after those of J.L. (Moreno), in some cases as much as nine years later. Buber found in Morenos “direct encounter”(tyska Begegnung,) the central theme for his own I and Thou, Waldl concludes, He took over this formula from Moreno´s early writings….(The Impromptu Man, Jonathan Moreno, 2016 s. 65-66). Morenos metod för detta var begreppet rollbyte, genom att i fantasin försöka se den andres perspektiv inte enbart som en tankekonstruktion, utan även som i barnets lek ”spela” den andre.